En evighet

Hej alla och inga som läser min blogg fortfarande. Fick bara en kick av att gå in här igen. Min bästa kompis har precis startat en blogg för hon ska plugga i Spanien i ett halvår. Så jag blev typ väldigt inspirerad av att börja igen.. Brukar ju bara vara en fas det där men varför inte. Hej på er allihop i alla fall. Hoppas eran sommar har varit alldeles ljuvlig och fylld av alkohol, fräkniga näsor, sena nätter och kyssar med främmande läppar. Min har varit sagolik men nu är det dags att skaffa sig en verklighet igen.
På återseende.

2012

Jaha, då var det nytt år. Andre januari 2012. Känner mig inte precis annorlunda, inget pirr eller något för att det är nytt år. Dagarna har bara flytit på som alltid. För egentligen har ju inget annat förändrats än att två dagar har gått sen det var 2011. Jag firade i alla fall in det nya året, i ett underbart sällskap. Nästan alla mina närmsta och bästa. Älskar dem!


2011 var året då jag växte i mig själv tror jag. Eller det känns som om jag känner mig själv bättre nu än jag gjorde då. Men detta året har jag haft svårt att leva i nuet, jag har många gånger tänkt aldelles för mycket på det förflutna. Jag har ångrat saker och tänkt på vad jag kunde gjort bättre. Men de få gånger då jag verkligen levde i nuet var då jag inte befann mig i Växjö. 2011 gav mig några av dem bästa stunderna jag hittills fått uppleva i mitt liv!  Peace & Love, har sällan varit såååå lycklig som jag var då! Samma sak då vi vann Fair Play Cup, vilken känsla. Alla dessa resor hit och dit i somras var guld värda. Och de vänner som har kommit mig så mycket närmare, endel är nu mina bästa vänner!


Jag hade kommit fram till några nyårslöften då jag insåg att jag inte ska ha några alls! För detta året ska jag sluta va så ''smart''. Allt jag gör ska inte va så genomtänkt. Jag ska helt enkelt lämna tankarna utanför och istället va lite spontan. Gör misstag, ångra saker eller vara glad att jag gjorde dom. Leva på riktigt utan att se konsekvenserna hela tiden. För det är jag så jävla duktig på. Detta året ska jag bli kär, bli sårad, va lycklig, va spontan, va galen, va elak, va snäll, va mig själv!  2012 ska vara galet PUNKT
Hejdå 2011

Tankar

Kollade nyss på film med mamma, Broarna i madison county. Tydligen en av hennes favoritfilmer och hon blev chockad över att jag aldrig sett den. Jag med, varför har jag inte sett den förrän nu? Vilken underbar film. Jag blev helt tagen. Alla nya college filmer om nörden som får hunken kan slänga sig i väggen. Den här filmen är riktigt äkta på något sätt. Nu låter jag löjlig men det är sådana här filmer som får mig att tro på kärlek. Äkta kärlek. Kärlek som gör att två människor kan veta att dom älskar varandra första gången dom möts. Jag tror på det så jävla mycket. Och det är jag glad för. Jag vet att jag och alla andra kommer få uppleva det nån gång. Det måste va så.
Jag tänker inte ens ge mig på att förklara filmen, utan ni måste se den. Jag ska aldrig ta kärlek för givet igen.

Orättvist

Det är så orättvist. Du ska vara här, hos oss. Inte i en värld jag inte förstår, som nog inte ens du förstår. Vännen jag vet att du läser detta så fort du får chansen, och jag vill bara säga att jag vet att du kommer klara detta. Att vi kommer ses snart igen, sitta och lipa åt one tree hill och du kommer (försöka) lära mig att åka longboard. Du är stark. Jag älskar dig.

I run every time

And I hope he sees it
I'ts not him, it's just me
And I'm sorry
To be this close
And let it slip away
I keep stumbling till I finally miss the last train
Oh, he's ready
I'm not ready
I hear people go crazy for steady
But me I run every time
I run every time I'm close

Gavin DeGraw <3

Glad

Yey vilka superroliga överskrifter jag kör med haha. Så får det va! IDAG är jag glad. Alltså sådär gå på moln typ. Det var till och med roligt att plugga natur (okej det var det inte men det funkade). Nej jag är inte kär, utan jag fick KICK ASS bra betyg på mitt ledarskapprov. SÅ JÄVLA GÖTT! Så har varit glad sen dess. Och det ska jag fortsätta att va, dags att lira lite golvboll. Langar en liten bild på mig från i höstas, så här ser jag ut nu för tiden gamla läsare.

Lonely

Tjorå. Sitter här in da bed och tryckte nyligen i mig en apelsin och en lussebulle (har en kvar YES). Har spenderat kvällen hos bästa sipp med gänget, film och skratt, som vanligt med dom grabbarna. Känner mig dock lite ensam för tillfället. Brorsan sitter vid skype och vaddetnuhetervembryrsig? och mina föräldrar är ute på farligheter. Borde det inte vara tvärtom? Kanske ska köra en forever alone på chat roulette, det hade vart något va! Neee vet ni vad det blir nog lite One tree hill trots allt. Eller ska jag gråta lite, känner för att tömma på gråtkanalerna. Tror jag gråter för sällan för ibland vill jag bara gråta utan anledning. Är jag konstigt? Svar ja. Hej!

Lista

Här är en liten lista, eftersom jag gillar listor!


Favorit…
plagg: Allla mina kläder ser ut som gråa trasor nu, i alla fall på mig. Ush har ingen stil alls. Men jag gillar min nya virkade top ifrån Zara, den är väldigt somrig så känner inte att jag kan använda den under denna gråa period som vi befinner oss i. Längtar tills jag kan gå runt i den till ett par höga jeansshorts!

låt: Just nu är det Mary - Kings of leon, Levels - Avicii och Ängeln i rummet - Laleh (Väldigt blandad musiksmak hehe..)

fik: Saknar ett riktigt mysigt Café i Växjö men Millas och Askelyckan är väl i toppen. Askelyckan för att det är så kul att sitta och kolla på folk, och det är prisvärt och gott. Millas för att det är så himla fint där nere, och mycket gott!

klubb: Fyller ju vuxen om lite mer än två månader hehe.. Så kan inte riktigt svara på det ännu. Men mitt första stopp på krogen blir nog Kafe Deluxe! 

artist/band: För tillfället är jag väldigt inne på Kings of Leon. Men gamla hederliga favoriter är Oskar Linnros, Håkan Hellström, 30 seconds to mars och Maskinen.

man: Farfar, världens finaste.

kvinna: Min kusin Frida. Hon inspirerar mig på alla sätt och vis och jag är så förundrad över allt hon lyckas med. Världens största hjärta och vilja! 

Min fina kusse på hennes student.

djur: Hubbe hihi.


Hubbeeeen, mysi katten!

inredning: Älskar när man inreder personligt, med bilder på väggar och massa fina prylar lite här och var.

Jag hatar: Just nu nyfikenheten hos folk! Helt brutalt, jag är ju själv lika dan, men alla vet ju exakt allt om alla i den här stan. Och vi vill veta det med, det kan vara samtalsämnet över en hel lunch om hon har gjort det med honom eller inte. Sjukt när man tänker efter.

Jag älskar: ONE TREE HILL!  Freeeeeeeeelst! Lussebullar, mina vänner och familj såklart, små barn som går hand i hand med sin farfar, stora kappor, festival, pojkar, fest. Älskar mycket.

Jag brinner för: Det var svårt att svara på den här, för just nu känns det som jag befinner mig i nån slags svacka. Men jag brinner nog för att alltid bli bättre, har svårt att bli nöjd och det är både positivt och negativt.

Jag kan dö för: Min mamma, pappa och bror.

Jag trodde aldrig: Att det skulle vara så svårt att följa sitt hjärta.

Jag vill tro: Att jag kommer bli något stort nån gång. Låter kanske fånigt, men jag vill förändra folks liv, eller i alla fall någons liv.

Jag hoppas: Att jag orkar att jobba järnet fram till studenten!

Svart/vitt
Fest/Hemmakväll
Fisk/kött
Bohemiskt/ljust o fräscht
alkohol/alkoholfritt
kladdkaka/morotskaka
chips/godis
(beslutsångest)

Bästa…
festivalen: har bara varit på en, men den var något bland det bästa jag varit med om. PEACE & LOVE! vi ses snart igen. 

bilden:
En av mina favoritbilder, för den här dagen var så spontan och så fantastisk! Det här är bara några av mina närmsta vänner och alla är dom lika vackra! Kärlek.

tidningsomslaget: Ingen tidningsfantast, köper hellre fika hehe. 

skivan: Come around sundown med kings of leon för tillfället! Annars finns det ingen favorit. 

lägenheten: Älskar den lägenheten som min kompis Elsa bor i, så fin! Eller lägenheten i Spaninen där jag har spenderat flera somrar. 

julen: När jag fick min sex and the city box och min farmor fortfarande levde<3

sommaren: 2011 vågar jag nästan säga, eller 2009! 

hösten: 2010 eller 2009.

resan: Min konfirmationsredsa till Polen, oslagbar! Också peace and love, och alla resor till Spanien!

När jag var 16 ville jag: Var ju inte så länge sen, men då ville jag så himla mycket. För mycket.

När jag var 20 hade jag precis: Då kommer jag vara satans lycklig, och ha jobb!

När jag var 10 fick jag: Min första mobil om jag inte minns fel, den var grå och oerhört klumpig. Men gud vad glad jag var

Jag kommer aldrig: Lämna Växjö helt tror jag, kommer garanterat att bosätta mig i en annan stad eller i ett annat land så fort jag får möjligheten. Men när jag har tröttnat kommer jag att komma hem igen.


Jag kommer alltid: Ha beslutsångest, tror det är något som verkligen utmärker mig haha. Men jag kommer förmodligen att lära mig att hålla reda på vad jag vill ha eller borde ha.


Precis som på film

Sålänge jag har vetat vad pirr i magen, vikande knän och svettiga händer innebär har jag alltid förundrats över all kärlek som förekommer i filmer och serier. Jag minns att jag sa ungefär såhär till min vän Evelina en gång ''fy fan för kärleksfilmer, det finns inget som de och det kommer aldrig hända. Drömprinsen finns inte, han kommer inte till din dörr en måndagsnatt för att säga att han älskar dig och han åker inte över atlanten för att ta dig tillbaka. Det händer inte. Men ändå så är det de som man kräver?'' Okej jag sa verkligen inte exakt så, men jag minns att vi hade detta samtalen någon gång under högstadiet. Då hade jag inte riktigt upplevt äkta kärlek. Och kanske har jag inte det nu heller? Jag vet inte. Vad ska jag jämföra med? Det går inte att jämföra med Haley och Nathan i One tree hill (sorry men jag är världens oth-nörd för tillfället) för det händer bara på min dator.. Inte på riktigt. 

Åtminstånde har jag aldrig sätt något som de. Där alla tillslut får varandra och alla vet precis vem det är som dom vill dela resten av sina liv med. Jag försöker att intala mig att sån kärlek finns inte. För om jag går runt och lever en drömvärld där mitt livs kärlek en dag ska stå och kasta sten på mitt fönster, hur ska jag någonsin kunna uppskatta den riktiga kärleken som finns mitt framför näsan på mig? Varför har man så höga krav och varför letar man efter fel? Varför letar jag alltid efter något som är bättre, att det alltid finns något som är lite bättre än det jag redan har? Förmodligen för att jag är så rädd för att se vad jag kunde ha fått när jag redan valt något annat.

Det är typ som när man bestämt att man ska ha filmkväll med en gammal kompis, och så dyker det upp världens festerbjudande. Då ångrar man ju att man bestämde planerna för en fredagkväll redan på måndagen, för annars hade jag ju kunnat gå på den där festen. Ska man i det läget stanna hemma i soffan med sin vän? Eller dra en vit lögn för att få dansa full och hoppas på att få kyssa en främling i för liten garderob? Varför kan jag aldrig bli nöjd. Och är det okej att nöja sig? Eller ska man alltid leta efter mer?

Fuck you Heath Ledger


man måste bära en rymd på axlarna och man måste härma dom som vaknar och vet vad dom vill

Jag har tänkt på hur mycket musik påverkar mig. Och hur mycket jag uttrycker mig i musik. Det är ganska läskig, för en låt kan få mig att ändra mitt humör helt och hållet eller till och med ändra mina känslor och tankar. Jag fullkomligt älskar låtar som ger mig den där känslan att jag klarar vad som helst, som ger mig en slags frihetskänsla för att dom är så pampiga. Jag ryser mig igenom sådana låtar. HÄR är en spotifylista med några få pampiga låtar, som även har fina låttexter, som jag lyssnar på för tillfället. Enjoy.
Läsarantalet går upp til fjortoooon. Omaaahgad
På återseende

Farsans dag

Snyggfar på Kreta! 

Känner mig som en dålig dotter. Ingen present, ingen blomma, ingen choklad. Och ändå är det bara farsdag en gång om året, illa Emma! Får nog gå och pussa lite på honom nu, så att jag får några julklappar i år. Förövrigt så har jag knåpat ihop en skaplig design till bloggen nu. Den får duga tills jag har ork att börja pillra med det igen, så sjukt jobbigt. Har ont i huvudet nu. Därför funderar jag på att skita i min första lektion imorgon hehe, 2 timmar och 40 minuters Etik och Livsfrågor... Okej en av dom roligare lektionerna, men om jag dumpar den imorgon har jag sovmorgon till halv ett. Snackar om att det kallar på mig! Nu ska jag alltså pussa på pappa. Sen lite oth.
På återseende

Tillbaka på deltid

Hej där. Jag har helt klart saknat att skriva av mig någonstans, eftersom mitt huvud konstant är fullt av alldeles förmånga funderingar. Därför har jag bestämt mig för att ta upp bloggen igen. Men bara för att skriva när jag har lust. Om allt och ingenting. Det lär kanske inte bli intressant, eller så blir de det. Vem vet. Här är lite fina texter om kärlek som jag hittat överallt och har lust att dela med mig av.
Att känna saknad
Jag försöker att vara stark och aldrig tycka synd om mig själv längre, anser att jag inte har rätten till det efter en så lång tid, men ibland är det så svårt. Så svårt att vara stark och inte få tycka att det faktiskt är skitjobbigt. Att gå vidare helhjärtat och inte vända sig om.
Jag har tränat hjärnan mycket på ämnet positiva tankar. Försöker att smälta min sorg och alltid se det positiva. Skäms över att känna sorg när jag har så mycket glädje i mitt liv. Men i vissa stunder är det så svårt. Vissa stunder finns den bara där, rakt framför mig och omöjlig att se förbi. Jag har lärt mig att acceptera den och tittar rakt på den. Känner den i hela min kropp.
Ibland kan jag inte låta bli att gå ner på knä och nästan desperat be, till vem? Jag vet inte. En bön om att den känslan någon gång ska lämna min kropp. Att min saknad någon gång ska förvandlas till längtan.


Att känna saknad
Jag försöker att vara stark och aldrig tycka synd om mig själv längre, anser att jag inte har rätten till det efter en så lång tid, men ibland är det så svårt. Så svårt att vara stark och inte få tycka att det faktiskt är skitjobbigt. Att gå vidare helhjärtat och inte vända sig om.
Jag har tränat hjärnan mycket på ämnet positiva tankar. Försöker att smälta min sorg och alltid se det positiva. Skäms över att känna sorg när jag har så mycket glädje i mitt liv. Men i vissa stunder är det så svårt. Vissa stunder finns den bara där, rakt framför mig och omöjlig att se förbi. Jag har lärt mig att acceptera den och tittar rakt på den. Känner den i hela min kropp.
Ibland kan jag inte låta bli att gå ner på knä och nästan desperat be, till vem? Jag vet inte. En bön om att den känslan någon gång ska lämna min kropp. Att min saknad någon gång ska förvandlas till längtan.
- Michaela Forni (Kolla in hennes blogg forni.devote.se och läs igenom hela hennes kategori KÄRLEK. Till och med jag fick en tår i ögat av hennes texter om krossade hjärtan och äkta kärlek. Underbart.


But if you're always looking for reasons not to be with somebody, and you always find'em, then I guess at some point maybe youshould let go and give your heart what it deserves.
-Lucas Scott


I believe every woman has a Mr. Big once in their lives, you just have to figure out witch ones worth putting up with. 
- Sarah Jessica Parker



I wish I could rip out a page of my memory, beacuse I put too much energy in him and me. Can't wait until I get through this phase beacuse it's killing me. Too bad we can't re-write our own history.
- Keri Hilson


På återseende

Ganska så länge sedan

Godkväll. Det här var ju inte igår, utan för flera månader sedan. Varför skriver jag nu då? Ja det vet jag inte själv. Har mycket tankar som ligger och samlas i min lilla hjärna. Inte för att någon läser här längre, läsarantalen ligger nog under noll hehe.. Oj vad mycket som har ändrats i mitt liv sen jag skrev sist. Det är läskigt.
För ett år sedan var jag kär, tror jag, och lycklig. Nu är jag bara lycklig. Är stolt över mig själv att jag har klarat av att vara ensam, singel, solo i typ 10 månader utan att bli deprimerad. Jag kan va ensam, vill nästan va det. Fast inte för alltid, så bitter och ensam ska jag inte vara. Men nu för tiden verkar det som mina känslor är gjorda av sten och stannade kvar där för ca 10 månader sen. Hittar inte riktigt dom, men dom återvänder väl så småning om.

världens bästa julafton


jag lever

tjena! jag lever bara det att jag inte har lust att blogga något. så enkelt och trist är det. men återkommer när jag hittat lite inspiration och energi! ha det

Om

Min profilbild

RSS 2.0